Sandra Andersson Au Pair i New Jersey

Somliga dagar är bra och somliga dåliga, och idag har jag kommit till en urusel dag då jag bara känner för packa mina väskor och åka hem. Är pojkarna bara på gott humör (vilket inte inträffar så väldigt ofta) så går det an, men när dem uppför sig rent katastrofalt känner jag mig bara jätte ensam och känner mig helt omotiverad att ens försöka när de inte ens lyssnar. Känns skitjobbigt, dessutom så är det problem med internet så jag kan inte logga in på skype och prata med någon. Tre pojkar som alla skriker, slåss, gråter och diverse. Jag har konstant ont i magen för att jag är trött och utmattad och vet ibland inte vart jag ska bli av när de väl börjar. Vill bara låsa in mig på mitt rum och gråta, men här är det ju jag som är den vuxna så det funkar ju inte riktigt. Allting är bara så frustrerande för tillfället, men även hur mycket jag än känner för att bara kasta in handuken och åka hem så tänker jag inte göra det, jag är starkare än såhär (försöker jag i allafall intala mig själv) och tänker inte ge upp i första taget! Imorgon börjar de skolan och då hoppas jag på en lugnare tillvaro och sedan blir det helg och jag längtar ihjäl mig!

// xoxo