Here I go again
Det hände någonting med mig precis, det bara kom över mig som det brukar göra lite då och då. Fan vad jag är lycklig! Jag är så fruktansvärt lycklig att jag behöver få ner mina tankar här och bara skriva av mig. Det har gått över två månader sedan jag kom hit, två hela månader utan familj och vänner, dessa två månader har varit de absolut bästa månaderna i mitt liv och jag blir tårögd när jag tänker på hur fruktansvärt lycklig jag är just nu. Det är en ny känsla för mig att känna på detta vis och det är en känsla jag inte vill släppa i första taget. Innan jag började min resa visste jag att detta skulle bli bra, att jag gjort ett bra beslut om att åka, men jag hade ingen aning om att det skulle bli det bästa beslut jag gjort i mitt 19 snart 20 åriga liv. Självklart saknar jag familj och vänner, det gör jag verkligen. Men jag kan inte direkt säga att jag saknar Sverige särskillt mycket, innan jag flyttade hit visste jag inte direkt mycket mer än vad Sverige hade att erbjuda, men efter att ha levt här ett tag kan jag knappt tänka mig att bo någon annanstans.
Usa är ett fantastiskt land som har fått mig att utvecklas så fruktansvärt mycket. Inte enbart det faktum att jag har blivit fruktansvärt social, jag har också lärt mig att njuta av livet på ett helt annat vis än jag har gjort innan. Innan jag började min resa bodde jag hemma med mamma och pappa, hade tvättat själv max 3 gånger i mitt liv, var allmänt osjälvständig och lät gärna mamma fixa saker åt mig, hade en tendens att vara väldigt negativ och inte uppskatta i närheten så mycket som jag borde. Sedan jag kom till Usa så tvättar jag 2 gånger i veckan, jag är tvungen att vara självständig och ta saker och ting i egna händer då jag ansvarar för tre barn, dessutom har jag lärt mig att uppskatta livet och inte ta saker och ting förgivet, jag har gått från barn till vuxen och jag älskar det! Jag träffar på nya människor varje dag och lär mig nya saker konstant, min värdfamilj är underbar och hade verkligen gått igenom eld för mig och jag hade gjort detsamma för dem. De är dem mest genuina och uppriktiga människorna jag någonsin har träffat på. Jag känner mig så fruktansvärt tacksam framförallt, min hostfamilj har verkligen släppt in mig i deras liv och gjort mig till en del av deras familj och det betyder så himla mycket för mig. Jag känner verkligen att jag kan prata med dem om allt som händer i mitt liv och allt som jag går igenom dagligen. För dem är jag inte deras anställda utan jag är en del av familjen lika mycket som deras egna barn. Vill avsluta detta inlägg med att bara säga att jag saknar alla er därhemma och det känns trist att jag inte kan dela denna upplevelse med alla er på ett annat vis än bara denna bloggen. Dessutom så lägg gärna till mig på skype för alla ni som har skype, ett lite enklare sätt att hålla kontakten på. Sandra.Maria.Charlotte.Andersson.
// xoxo
Usa är ett fantastiskt land som har fått mig att utvecklas så fruktansvärt mycket. Inte enbart det faktum att jag har blivit fruktansvärt social, jag har också lärt mig att njuta av livet på ett helt annat vis än jag har gjort innan. Innan jag började min resa bodde jag hemma med mamma och pappa, hade tvättat själv max 3 gånger i mitt liv, var allmänt osjälvständig och lät gärna mamma fixa saker åt mig, hade en tendens att vara väldigt negativ och inte uppskatta i närheten så mycket som jag borde. Sedan jag kom till Usa så tvättar jag 2 gånger i veckan, jag är tvungen att vara självständig och ta saker och ting i egna händer då jag ansvarar för tre barn, dessutom har jag lärt mig att uppskatta livet och inte ta saker och ting förgivet, jag har gått från barn till vuxen och jag älskar det! Jag träffar på nya människor varje dag och lär mig nya saker konstant, min värdfamilj är underbar och hade verkligen gått igenom eld för mig och jag hade gjort detsamma för dem. De är dem mest genuina och uppriktiga människorna jag någonsin har träffat på. Jag känner mig så fruktansvärt tacksam framförallt, min hostfamilj har verkligen släppt in mig i deras liv och gjort mig till en del av deras familj och det betyder så himla mycket för mig. Jag känner verkligen att jag kan prata med dem om allt som händer i mitt liv och allt som jag går igenom dagligen. För dem är jag inte deras anställda utan jag är en del av familjen lika mycket som deras egna barn. Vill avsluta detta inlägg med att bara säga att jag saknar alla er därhemma och det känns trist att jag inte kan dela denna upplevelse med alla er på ett annat vis än bara denna bloggen. Dessutom så lägg gärna till mig på skype för alla ni som har skype, ett lite enklare sätt att hålla kontakten på. Sandra.Maria.Charlotte.Andersson.
// xoxo
Kommentarer
Trackback
