Sandra Andersson Au Pair i New Jersey

Hej allihopa jag vet att det var ett tag sen jag bloggade nu, eller ja rättare sagt en vecka. Men jag kan säga som så att jag har faktikst inte alls känt för det. Just nu är det inte så mycket jag känner för, jag känner mig ledsen och förvirrad. Det är så mycket som har hänt på kort tid och varken jag eller mitt huvud hänger med i svängarna längre. Mitt liv är numera som en tv serie, som jag själv säger jag lever i en "days of our lives" värld. Där både det ena och det andra händer, jag kan ju säga som så att ingen dag är den andra lik. Det är en alldeles underbar känsla samtidigt som det också håller på att ta kål på mig. Som jag samtidigt saknar mina allra bästa vänner, Cilla & Johanna. Dessa fantastiskt bra människor som står ut med mina värsta sidor och aldrig dömer. När jag har problem eller inte mår bra är det er jag vill träffa.

Jag kom hit i hopp om att få ett fantastiskt bra år med nya vänner och nya upplevelser, med tanken om att en amerikansk pojkvän kanske inte hade suttit helt fel. Jag har träffat nya människor, jag har upplevt mycket bra och mycket dåligt, jag har dessutom blivit kär. För alla er som tänker wow, good for her. Kan jag berätta den bistra verkligheten, livet är inte helt enkelt, långt ifrån och kärleken kan nog vara det svåraste någonsin. Det är nämligen som så att personen jag har fallit för är ett antal år äldre än mig och har dessutom en son. Då kanske ni förstår när jag säger att det inte är helt enkelt. Men sanningen är ju den att man kan inte hjälpa vem man faller för, för då hade jag minsann valt någon utan bagage. Det är säkert många av er som dömer och tänker att jag är dum i huvudet, men gör det isåfall för att jag bryr mig inte speciellt mycket. För det är mitt liv och det är jag och inte ni som lever det. Det kan ju faktiskt till och med vara så att jag föll för denna personen tack vare att han inte dömer på förhand. Så nu vet ni iallafall hur det ligger till, känner inte direkt för att prata om det, därför jag la in det här eftersom alla mina nära läser. Glee´s musik är min räddning just nu, jag sitter med slutna ögon och njuter av deras vackra röster.


Glee - I look to you

Annars har dagen väl varit okej, började dagen med en tur till Camilla. Vi tog bilen till starbucks och käkade frulle och snackade om allt mellan himmel och jord som vanligt. Älskar människor som Camilla som man direkt klickar med, första gången vi träffades frågade andra tjejer hur länge vi hade känt varandra för det verkade som vi känt varandra hela livet. Jag älskar sånt! Sen kom jag hem och tog mig en rejäl powerwalk runda för att skingra tankarna lite grann, hade kunnat vandra runt i flera timmar i vårt kvarter och bara kolla på alla fina halloween pyntade hus, kroppen värker dock må jag säga. Snart kommer line hit och jag längtar ihjäl, äntligen få en sleeping buddie för en vecka. Såhär ser mina ungar ut inför halloween, är kanske dags för mig också att hitta en kostym känner jag.


Sid som Iron Man


Abe bestämde sig för en Mario kostym


Sist men inte minst Max som Luigi